Dagens ridtur

Idag red jag tillsammans med Sari och hennes polle Mortti. I det store hela var ridturen bland dom bästa på länge, med ett par missöden. Tar det hela detaljerat från början.

Jag red med vanligt tredelat bett idag, vilket inte jag gjort på en månad, och jag kände faktiskt ingen skillnad, så blir nog bett oftast nu i framtiden. Till att börja med så stannade hon ca 20 meter efter att vi hade svängt ut från vår gårdsplan. Som följd av detta så fick jag uppleva min första stegring och trots att det borde kännas dåligt eftersom hästar ju självklart inte ska stegra med ryttaren så kändes det bara asamäktigt! Sen for jag och gnällde på Papi och han kom och drog igång oss. Vi mötte upp Sari och for sedan iväg tillsammans. Ridturen innehöll en massa skratt, prat, mobbning, leriga vägar, snabb trav, småfjantiga (och kära) hästar och inte minst älgflugor. Hatar dom kräken. Hatar nog i princip alla insekter, men varför ska dessa as få finnas? Men ridturen var en av dom bästa på länge, jag älskar att rida ut med andra!

Sen så skulle jag testa att rida på planen innan jag for hem, bara för att hon skulle få springa av sig ordentligt (eftersom vägarna inte var dom bästa så vi kunde inte trava så mycket). Då blev hon dumskallig igen och stannade. Jag fick en massa tips och uppmuntrande ord av alla där, inte minst Julias och Zillans fina ord. Sånt värmer en seriöst inifrån och ut, och det känns så himla förbannat härligt att det finns folk som bryr sig! Hon stannade och stannade och jag kämpade och ryggade och svetten rann ur mig. Men till sist, så gav hon sig en gång, efter att jag hållit på och ryggat i fem minuter och som resultat kom jag ca 20 meter längre bort. Men hon gav sig och då var ja så in i nordens nöjd så då fick hon gammalt bröd och så gick vi hem.

Väldans mysigt att rida hem i solnedgången!

Nu ska jag försöka få bort alla älgflugor som sugit sig fast på min kropp. Jag kan känna hur det kryper och ja ryser en gång i minuten typ. Äcklig feeling!

Skarp telefonbild

Sunset