Dagens ridtur gick käpprätt åt skogen. Och just nu känner jag extremt hat för mig själv och vad jag gjorde idag. Dock så kan jag skylla på depressionen och att jag inte tagit mina meds ännu idag, därför "kokade jag över". Hur som helst så skulle vi rida till ridskolan för att hoppa lite på bättre underlag än vad jag har här hemma. Men när vi ridit cirka 200 meter började hon stanna, och hon totalvägrade gå. Jag förlorade helt kontrollen och blev så grymt arg på henne. Hon fick sig nog verkligen ett och annat rapp med spöt idag och jag skäms och hatar mig själv över det. Känns som om jag är en djurplågare som plågar min egna häst, det som betyder så otroligt mycket för mig. Hur som helst så håll jag på med att försöka tvinga fram henne att gå - hoppa av och leda en bit - hoppa upp och försöka få henne att gå framåt - hoppa av och leda henne igen - hoppa upp och försöka få henne framåt igen. Höll på så i typ 500 meter tills jag gav upp. Det gick helt enkelt inte. Så jag red hem och var så ledsen så jag visste inte vart jag skulle ta vägen...
Jag är 18 år, typ vuxen, men idag rann nog tårarna så häftigt att jag trodde att de aldrig skulle ta slut. jag var så förbannat ledsen.
Sen bytte jag till hackamoret och red lite på planen för att lugna ner mig. Då gick det bättre. Hon är nog helt enkelt en hackamore-häst. Så jag kommer nog att fortsätta endast med hackamore och jag kommer att rida på det sätt jag tycker känns bekvämt för mig, och inte hur andra säger, som aldrig ens har suttit på hästen.
Efteråt skulle pappa på kaffe hor någon granne som enligt mig är typ helt ointressant. Men jag följde med honom i skritt en bit och då stannade hon nog två gånger och försökte strejka. Men denna gång behövde jag bara peta lite med spöet för att hon skulle gå.
Dessutom så brunstar hon nu så det förvärrar nog en helt del också..
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar