Kiwipaj

Alltså varje gång jag hör något om filmen Spirit så blir jag helt berörd. Bättre och finare film finns helt enkelt inte. Typ varje gång jag lyssnar på någon av sångerna trängs tårarna innanför ögonlocken. Och varje gång vid den scenen då han bestämmer sig för att hoppa över den breda klyftan... Alltså jag finner inte ord.. Hur många gånger har jag inte suttit och bölat till den filmen? Den är så förbannat fin! Texterna i sångerna är så fina och äkta.

"It's wild like the river, it's warm like the sun. Yeah it's here, this is where I belong."

"Under the starry skies, where eagles have flown. This place is paradise, it's the place I call home."

"Cause everything I want, is everything that's here. And when we're all together, there's nothing to fear."

"It's a new world, it's a new start. It's alive with the beating of young hearts."

"I'm a solider, wounded so I must give up the fight."

Varför skapas sådana sånger? De gör bara att man blir helt överfull av emotion som måste ut. Många disney-filmer är ju också sådana. Why?

Det finns inget bättre än gamla tecknade filmer helt enkelt..

Bör också tillägga att när Dobby dör i HP 7an,.. den är den vidrigaste film-döden i världshistorien!

Observera moment nr.1, man vet inte vart man ska ta vägen, så vackert!