Har en förklaring som jag måste få ur mig, mest för min egen skull. Självklart älskar jag Timi, som en bästa vän, eller kanske en bror. I allafall mitt liv har varit totalt upp och ner i över 1½ år och jag har tappat all min ork till livet, inte så att jag vill ta livet av mig eller så. Men mera som att om jag fick välja skulle jag ligga i min säng och stirra rakt ut i resten av mitt liv, utan att göra någonting, bara tänka och fantisera. Därför är jag inte 100% engagerad i mitt hästintresse, jag önskar verkligen att jag hade viljan och orken att rida varje dag, med det går helt enkelt inte. Denna vecka har jag ridit tre långa pass och han har haft 4 dagar ledigt. Nästa vecka skall jag försöka skärpa mig. Och det finländska vädret gör det ju inte ett dugg bättre tyvärr. Men inom mig är jag ute och rider varje dag, långa härliga turer och hoppar hinder höga som hus, men det är bara att min kropp orkar inte med. Men jag önskar verkligen av hela mitt hjärta att jag skulle rida varje dag och spendera mycket tid tillsammans med hästen.
Men vi får se, kanske om jag dör av tristess här inne far jag ut en sväng med pojken
Kärlek till Timi <3
Det är okej att inte vara 100 % engagerad. Du är viktig för Timis välbefinnade, helt klart, men du är också tillräcklig. Försök intala dig det alltid då du får dåligt samvete. (Inte så lätt dock, kan jag tänka mig...)
SvaraRadera